Författare: Maria Holm

Titel: Mormors mat: Hundra år av husmanskost

Illustration och formgivning: Bo Lundberg

År: 2015

Antal sidor: 207

Förlag: Lava

ISBN: 97891877769290

Författaren har samlat recept från tre generationer; mormorsmor, mormor och mamma. Alla tre jobbade med mat utanför hemmet. Författaren har även gjort en trevlig personbeskrivning om dem.

 

Här får läsaren läsa om hur man dukade, vek servetter, ofta linneservetter som var manglade. Man får lära sig hur man omvandlar gamla mått till dagens. Om hur viktig söndagsmiddagen var förut. Då skulle man vara finklädd, kanske hade man släkt och vänner på besök eller var bortbjuden. Söndagsmiddagen var veckans höjdpunkt, man satt och pratade om allt som hänt under veckan och tog det lugnt. Ofta serverades det stek av något slag, kanske Slottsstek, Kalvstek, Pepparrotskött eller Porterstek. Recept på kött, fisk, potatis & grönt, soppor, efterrätter och bakverk finns md i boken. Även rätter man åt till högtider och hur man förvarade maten. Allt snyggt uppdelade i kapitel med många kända recept som vi som är lite äldre väl känner till.

 

Jag känner igen många recept och när jag läste boken blev jag både hungrig och nostalgisk. Minns så väl att jag skulle klä upp mig på söndagarna och väntade på middagen som familjen skulle äta i lugn och ro efter en tung arbetsvecka för pappa och skolvecka för mig. På sextiotalet gick jag i skolan på lördagar och pappa jobbade till ett, så söndagen var den enda dagen vi var tillsammans hela dagen. Maträtter jag minns från min barndom var fisk i alla former, Rådjurssadel, Slottsstek, Pepparrotskött, som jag minns att pappa älskade, han älskade även inlagd strömming och kräftströmming. Farmor var fenomenal på att göra kalvsylta.

Men jag har även en helt annan erfarenhet av andra maträtter, min mamma är född i Norge och jag tillbringade alla somrar hos mormor och morfar. Där åt man mycket fisk, och ofta valkött på söndagarna och en rätt som heter Blannaball, ser ut som kroppkakor, men består av malen fisk. Är tacksam att fått uppleva två olika sorters matkulturer som barn och som jag tagit med mig som vuxen.

Jag saknar söndagsmiddagarna, i dag är ofta söndagar en dag man inte står vid spisen i flera timmar, fredagmyset har tagit över och jag tror att söndagar numera är Pizzans dag.

Jag verkligen älskade denna bok, och nu till julen när det är min tur att göra Janssons frestelse, så kommer jag att använda mig av receptet som finns i boken.

Har visat mina döttrar boken och de fullkomligt älskar att bläddra i den, för att se och även fråga mig vilka rätter jag åt som liten, de kommer alldeles säkert att prova att laga några rätter. Även mitt äldsta barnbarn som är utbildad kock tycker att det är spännande att bläddra i boken för att se hur annorlunda maträtterna var när jag var liten, mot de rätter de tillagar på restauranger i dag.

Kristina Simar

 

 

Författare: David Lagercrantz  

Titel: Millenium: Det som inte dödar oss

År: 2015

Antal sidor: 505

Förlag: Norstedts

ISBN: 97891130660736

David Lagercrantz debuterade 1997 med boken om den svenska äventyraren Göran Kropp. Han fick sitt skönlitterära genombrott med den kritikrosade Syndafall i Wilmslow (2009), en roman om den engelska matematikern Alan Turing. Hans största framgång hittills är boken om Zlatan Ibrahimovic. Jag är Zlatan, som kom ut 2011. Den nominerades till Augustpriset och till William Hill Sports Book of the Year och har sålt i miljoner exemplar runt om i världen. David Lagercrantz är bosatt på Södermalm i Stockholm, inte långt från Lundagatan. Källa: (Norstedts).

 

I den här fjärde delen börjar Mikael Blomkvist tröttna lite på Millenium, han funderar på att kanske börja med något nytt. Lisbeth Salander har han inte hört något från på flera år. En sen kväll får han ett samtal från den tillbakadragne professorn Frans Balder, en ledande forskare inom artificiell intelligens. Han har något mycket viktigt som han vill berätta för Mikael Blomkvist och ber honom ta en taxi till hans hus, även om det är sent på kvällen. Motvilligt gör Mikael som Frans Balder bett honom om, hans nyfikenhet går som vanligt inte att stoppa. Väl framme ser han en polisbil utanför Frans Balders hus. Inne i huset hittas Balder skjuten till döds och bredvid hans kropp sitter en skärrad liten pojke och gungar fram och tillbaka. Det är Balders lille åttaårige autistiska son och han har sett hur hans far blivit mördad, men han kan inte berätta något. Nu vill mördaren hitta pojken innan han avslöjar något. Av en tillfällighet blir Lisbeth Salander inblandad, när någon skjuter mot pojken, råkar hon befinna sig där. Hon slänger sig över pojken och blir själv träffad. Därefter rymmer hon iväg med pojken, med mördarna i hälarna. Hon tar kontakt med Mikael Blomkvist genom en krypterad sida på nätet och de fortsätter att konverserar på det sättet. Storyn tar oss även till nationell och internationell övervakning, mediekrisen och industrispionage. Men det viktigaste i storyn är att mördarna inte bör få tag i den autistiske pojken.

 

Jag är väldigt tvetydig till denna fjärde del. Ibland gick det fort att läsa och det flöt på bra, för att i nästa stund vara trögläst och ointressant, orkade bara läsa några sidor, innan jag lade boken ifrån mig. Tycker att detta med att Lisbets Salander blir mer och mer en superkvinna känns fel. Det räcker med att hon är specialist på att hacka sig in på andras datorer, men att hon nu också är ett mattegeni stör mig. Att det även dyker upp en tvillingsyster som är otroligt vacker och som alla män charmas av känns också fel. Vacker men ond, lik sin hemske far, det blev lite för mycket, för min del. Jag är mycket tveksam till att det var en bra idé att göra en fjärde bok. Även om David Lagercrantz är en mycket duktig författare på alla sätt och vis, så var det inte Stieg Larssons ord.

Kristina Simar

 

Författare: Filippa Kaer

Titel: Hångel krångel

År: 2015

Antal sidor: 320

Förlag: Exilium förlag

ISBN: 9789187511189

Den här romanen är chick lit när den är som bäst. Realistisk, medryckande och igenkännande. Den handlar om Jasmine Elisabeth Lind, 26 år som är kontorist på Stadsbyggnadskontorets avdelning för bygglov. Hon har precis skilt sig från Fred och har bosatt sig på en ö i Stockholms skärgård, eftersom hon ärvt ett stort hus där. Där bor hon nu med några vänner som hyresgäster. När berättelsen börjar är det en snörik vinter och hustaket på Jasmins tak bågnar. Hon behöver en karl som kan hjälpa henne att skotta. Tillsammans med sina vänner skriver hon en annons om hjälp och sätter upp på Mickes pub, där vännerna, Sara, Liz, Dan och Jasmine brukar träffas efter jobbets slut.

 

En dag bestämmer sig Sara, Liz och Jasmine att besöka en spådam och där händer saker som gör att livet börjar krångla.

 

En dag kommer den charmiga men mystiska killen Robert Gustav in i Jasmines liv, hon blir förälskad och tar med honom till ön. Hennes hyresgäster blir genast förtjust i honom och han säger att han gärna kan skotta och ta hand om det som behövs fixas i hennes hus. De inleder ett förhållande och Jasmine känner att hon hittat den rätte igen efter den tragiska skilsmässan från Fred. Men hur ärlig är egentligen Robert? Ibland ger han sig iväg för att fotografera, han säger sig vara frilansfotograf. Jasmine får inte fråga vart han ska, men hon litar fullkomligt på honom. Med tiden förändras Robert, han vill inte åka från ön, säger sig fotografera inför en stor fotoutställning. Han verkar inte lika intresserad av Jasmine längre och flyttar ner till källaren där han har sin fotografutrustning. Är verkligen Robert Gustavsson den han säger sig vara och är han den rätte för Jasmine? Hon kanske bör se sig omkring och observera vad som händer omkring henne och se signaler på vem som verkligen är den pålitlige och rätte för henne.

 

En roman som känns väldigt realistisk, numera träffas man ofta efter jobbet på After Work med sina arbetskamrater. Man umgås med dem på ett annat sätt än förut. Romanen tar upp relationer, både kvinnor-män och kvinnor-kvinnor. Kan man vara bästa vänner som förut om ens bästa väninna och exman blir förälskade i varandra? Det händer hela tiden nya saker och för mig var det ingen sträckläsarbok, det var många karaktärer att hålla reda på och många händelser att ta del av och om jag skulle läsa på skulle jag säkert missa viktiga saker. Jag tyckte det var en mycket läsvärd och även tänkbar story, som tog upp hur det är att vara närmare trettio år i dagens samhälle.

Hoppas Filippa Kaer skriver en fortsättning, för jag vill gärna veta hur det går för Jasmine och hennes vänner.

 

Kristina Simar

Författare: Martina Haag

Titel: Det är något som inte stämmer

År: 2015

Antal sidor: 195

Förlag: Piratförlaget

ISBN: 978-91-642-0381-6

 

Petra Wallin är författare och gift med Anders Wallin, de har sönerna Sigge och Nisse. Petra tycker att de lever i ett lyckligt äktenskap och de har varit gifta i femton år. Men så plötsligt förändras Anders, han blir kylig mot Petra, sluter sig inom sig, men säger att det inte är något fel. När de är på landet upptäcker Petra att det står en ljusstake med ett levande ljus i sängkammaren. Hon börjar fundera på varför ett levande ljus står där, hon har inte ställt det där och varför ha ett levande ljus i ett sovrum, det kan ju börja brinna. Hon frågar Anders om han ställt det där, men han svarar bara svävande. Petra funderar mycket på det där ljuset och till slut frågar hon Anders om han varit otrogen. Något han nekar stenhårt till. Anders säger att han tycker det är jobbigt när Petra bara skrivet böcker, åker till Bokmässan varje år och han inte orkar mer.

 

Men Anders då, han gör tv-program med Klara Boman och är minst lika mycket borta han med. Petra vill att de går på familjeterapi och Anders ställer motvilligt upp på det. Till slut kommer det som Petra befarat, Anders vill skiljas, men han nekar till att han träffat någon annan. Petra försöker göra allt för att få Anders tillbaka igen, men det verkar vara förgäves. Har han ändå kanske träffat en annan?

 

För att komma ifrån det hela och för att skriva på en ny bok reser Petra långt upp till Lappland, hon ska vara stugvärd i tre veckor, skriva, koppla av och ta emot eventuella gäster som vandrar i fjällen.

 

Läsaren får följa Petra Wallin när hon är i Lappland och de gäster som dyker upp där, och hur hon tänker tillbaka på det år som gått sedan skilsmässan från Anders. Parallellt får läsaren ta del av Petra och Anders sista tid tillsammans som gifta, hennes förtvivlan över att blivit sviken av den man hon älskar. Martina Haag, som brukar skriva roliga romaner om relationer, har verkligen lyckats att beröra mig med denna tänkvärda och dystra roman om hur ett äktenskap helt plötsligt går i kras. Martina Haag berättar med mycket inlevelse och gestaltar känslor på ett förträffligt sätt. Jag sträckläste ut boken samma dag som jag fick den, kunde bara inte lägga den ifrån mig den. Martina Haag har hittat en ny genre, att skriva sorgliga böcker med ett psykologiskt innehåll passar henne perfekt, precis som alla roliga böcker hon skrivit. Jag älskade boken och led med Petra Wallin.

 

Kristina Simar 

Författare: Fredrik Hardenborg

Titel: Ondskan är en blond pojke

År: 2015

Antal sidor: 267

Förlag: Kalla Kulor

ISBN: 978-91-87049-80-4

Fredrik Hardenborg är född och uppvuxen i Uppsala. Idag bor han där med fru och två barn. När han inte skriver gillar han att spela innebandy och gitarr (dock ej samtidigt). Ondskan är en blond pojke är hans debutroman. Han skriver även dramatik. Källa: (Kalla Kulor).

 

I denna psykologiska thriller får vi träffa några ungdomar som går i nionde klass i ett litet samhälle, Ro, utanför Uppsala. Det är Adde som blir mobbad av det så kallade Muppgänget, som består av Kungen, en ganska tjock kille som ingen vågar säga emot, Muppen och Henke. Rektorn och lärarna blundar för det som händer, eller så skyller de på att det som hänt med Adde varit efter skoltid och då har inte skolan ansvar längre.

 

Sedan kommer Nils, Isse kallad, till skolan, efter att flyttat från Bergshamra när hans föräldrar skiljs. Han vill bli vän med Kungen och bli en i hans gäng. Isses mamma är butikansvarig och slappnar alltid av med vin när hon kommer hem. Orkar aldrig laga mat till Isse, så det blir bara färdiglagat. Isse saknar sin pappa Matti, som han besöker i Stockholm ibland under vissa helger.

 

Addes pappa var med om en arbetsolycka för några år sedan och är sig inte lik sedan dess. Familjen har alltid problem med pengar.

Adde blir utsatt för de mest fruktansvärda saker man kan tänka sig utav Muppgänget och nu är det Isse som håller i trådarna. Isse blir förälskad i Veronika som går i samma klass, hon kommer från en bra familj, med föräldrar som båda har hög utbildning. Kommer hon att acceptera Isse som den han är? Eller kommer han att våga visa sitt rätta jag?

 

Adde börjar spela i ett band med Emma och Jojo, och en dag får de en spelning på Robrogården. Muppgänget och deras kompisar som är ute och festar får reda på det och givetvis bestämmer de sig för att ge sig iväg dit för att förstöra spelningen. Slutet blir kaotiskt!

 

Fredrik Hardenborg som debuterat med denna psykologiska thriller Ondskan är en blond pojke, fascinerar mig mycket med sitt stilrena språk, och givande gestaltningar. Storyn är så fruktansvärd, men jag kunde inte lägga boken ifrån mig, utan var tvungen att sträckläsa den. Jag mådde illa och grät av obehag över vad klasskamraterna gjorde mot Adde. Ingen ska få utsättas för mobbning och varför blundar lärare och rektorer för liknande händelser? Vill de inte stöta sig med mobbarna och deras familjer? Förstår inte vad problemet ligger? Alla har vi läst om liknande problem, där det gått så långt att den mobbade tagit självmord, och då plötsligt ska det utredas varför det blev som det blev, men då är det redan försent, den som tagit livet av sig kommer aldrig tillbaka. Hoppas verkligen att Fredrik Hardenborg kommer att skriva många liknande böcker, för jag gillade verkligen hans sätt att skriva och jag är även mycket förtjust i psykologiska thriller.

 

Kristina Simar

Författare: Caroline Engvall

Titel: Virtuell våldtäkt

År: 2015

Antal sidor: 205

Förlag: Kalla Kulor

ISBN: 978-91-87049-79-8

Caroline Engvall, journalist och författare, har tidigare skrivit böckerna 14 år till salu, skamfläck och Skuggbarn – den okända sexhandeln med barn i Sverige. Böckerna tar upp ämnen som sex som ångestdämpning och barn i svensk sexhandel, och har blivit mycket uppmärksammade såväl av läsare som i media. Caroline har också grundat hjälpsajterna Inte till salu och Safe selfie, samt vunnit flera priser för sitt engagemang för utsatta barn och unga. Källa: (Kalla Kulor).

 

I den här boken har Caroline Engvall intervjuat en del unga tjejer, som lägger upp lättklädda eller nakenbilder på sig själva på olika sajter på nätet. De här tjejerna behöver en bekräftelse på att de duger och de känner att de gör det när de skickar en utmanande bild till någon på nätet som säger att de är vackra, har en tjusig kropp och liknande. Dessa flickor kanske aldrig får höra uppmuntrande ord från sin familj. En del kommer från en problemfamilj, men inte alla. De kanske har föräldrar som sätter karriären framför sina barn. Det de har gemensamt är att de hellre sitter ensam på sina rum med datorn som sällskap istället för att vara med sin familj. Ingen i familjen ifrågasätter heller varför dessa tjejer säger att de är trötta och vill lägga sig redan klockan sju på kvällen. Är det så att föräldrar tycker det är skönt att ens barn flyr till sitt rum istället för att umgås?

Många av de bilder flickorna lägger upp sprids på nätet, kanske till elever på den skola de går på. De blir kallade horor och andra hemska saker. Flickorna blir skrämda av de som vill att de ska lägga upp bilder, hotar att skada deras familj eller att de ska sprida bilderna överallt på nätet. Det gör att flickorna lägger ut fler och fler bilder.

 

Ibland vågar de ta kontakt med en kurator som hjälper dem att komma tillbaka till livet, men vissa flickor väljer ändå att lägga upp bilder på nätet ibland, bara för att det blivit en vana. Någon har tagit självmord på grund av detta och på andra sidan cyberrymden sitter en man som inte har något som helst samvete när flickan hotar med självmord. Det finns inga känslor hos dessa män.

 

En intressant men mycket skrämmande läsning om dessa unga flickor som lägger upp bilder på sig själva, för att få bekräftelse på att de duger till något. Det gör så ont i mig när jag läser om detta problem. Hur kan man inte ha förtroende för sina föräldrar och berätta hur det ligger till? Hur är egentligen förhållandet mellan barn och föräldrar i dag? Är det stress och allt som man måste hinna med, som förstör relationerna? Jag är glad att mina döttrar är vuxna i dag och att jag slipper oroa mig för detta. Har visserligen frågat dem vid flera tillfällen om vad de skulle gjort om de fått frågan från någon främmande på nätet att de skulle lägga ut bilder på sig själva. Är glad för de svar jag fått, att det omedelbart skulle gå in till mig och deras pappa och berätta det och bett oss ta hand om kontakten med mannen, frågat vad han velat. Vi har alltid haft en bra och öppen kontakt, vilket jag är tacksam för. Jag har aldrig haft problem med att tala om för mina döttrar om vad som kan hända på nätet och att de alltid måste berätta om de blir utsatta för något sådant. Sedan är ju problem med de låga straff dessa män får. Lagarna lever fortfarande kvar som de var början på 1900-talet, då kvinnan inte betydde lika mycket som mannen. Där har lagen inte kommit ikapp och jag undrar verkligen när den ska uppdateras till dagens samhälle.

 

Jag tycker att Caroline Engvalls böcker är mycket viktiga och att de bör finnas i skolundervisningen och att de bör läsas tillsammans med föräldrar, eller någon annan vuxen som flickorna litar på. Böckerna bör även vara obligatorisk som litteratur i alla vårdutbildningar, utbildningar inom sociala yrken, på Polishögskolan och även på psykologutbildningar. Det är nu även pojkar som lägger ut bilder, inte bara flickor, så det bör även tas upp i dessa sammanhang. Pojkarna får inte glömmas bort. Vi ska vara tacksamma att vi har en sådan eldsjäl som Caroline Engvall i Sverige. Hon har gjort så mycket med sina böcker och föreläsningar runt om i Sverige och även genom att öppnat hjälpsajter. Hon är guld värd.

Kristina Simar

 

Författare: Malala Yousafzai, Christina Lamb

Titel: Jag är Malala: flickan som stod upp för rätten till utbildning och sköts av talibanerna

Originaltitel: I Am Malala
Översättare: Johanna Svartström, Kjell Waltman, Lena Öhrström

År: 2014

Antal sidor: 285

Förlag: Massolit

ISBN: 9789187785894

 

I denna bok berättar Malala själv om sin uppväxt i den grönskande dalen Swat i Pakistan. Hon föddes 1997 och från det att hon var tre år var hon med sin pappa i hans skola och hon var en flitig elev. Hon växte upp med en stark tro på Allah. Familjen var som de flesta som bodde i Swatdalen, förutom att hennes far jobbade mycket för att alla skulle ha rätt till utbildning, både pojkar och flickor. Malala har två bröder.

 

2007 när talibanerna gör sig intåg i Swatdalen förändras både familjens liv och andras liv i Pakistan. Talibanerna motsätter sig helt plötsligt flickors skolgång och spränger mer än 100 skolor i luften. Både tv och skolböcker förbjuds. Man får inte längre höra musik på radio, det som sänds är endast radiomullans röst. Pojkar på bara åtta år får lära sig att bli självmordsbombare. Männen får inte längre raka sig och kvinnor får inte synas utomhus. Bryter man mot talibanernas regler spöas man upp på gatorna, eller dödas.

 

Men Malala och hennes pappa skräms inte av talibanernas hårda regler. Malala börjar istället blogga, visserligen anonymt, men hon berättar öppet om vad talibanerna utsätter folket för.

 

När Malala är femton år skjuts hon när hon sitter på en buss. Syftet var att döda henne, men hon överlever mot alla odds. Efter beskjutningen av henne uppmärksammas hon i resten av världen och blir omskriven i media. Hon flyttas från Pakistan till ett sjukhus i Birmingham, där familjen än i dag bor. Malala fick Nobels fredspris 2014 och hon fortsätter sin kamp för kvinnors rättigheter till utbildning.

 

Malala berättar öppenhjärtligt om sitt liv i Swatdalen och hur det förändras i och med talibanernas intåg 2007. Det är en skrämmande läsning att höra hur folket i Pakistan blir behandlade av talibanerna, och hon beskriver det så intensivt och välskrivet för att vara så ung. Jag grips tag i hennes berättelse och blir väldig emotionellt påverkad av den ondska som finns i världen. Det var en enorm tur att denna underbara flicka överlevde beskjutningen mot henne, så hon kan berätta sin story. En bok som jag tycker alla bör läsa och den bör vara obligatorisk i skolan. Här får man en inblick hur det är att leva i krig och tortyr, kanske många kan bättre förstå varför människor flyr till andra delar av världen när man läst den.

 

Kristina Simar

 

Författare: Camilla Grebe

Titel: Älskaren från huvudkontoret

År: 2015

Antal sidor: 491

Förlag: Wahlström & Widstrand

ISBN: 9789146229445

Camilla Grebe debuterade 2009 och är en erfaren spänningsförfattare. Tillsammans med systern Åsa Träff och Paul Leander-Engström har hon tidigare skrivit sex böcker som översatts till 18 språk. Två har nominerats till Bästa svenska kriminalroman. Älskaren från huvudkontoret är Camilla Grebes debut på egen hand. Källa: (Wahlström & Widstrand).

 

Emma som jobbar i en klädesbutik har en hemlig älskare som hon även är förlovad med. Hon kan inte berätta för någon vem det är, men det är högste chefen för det klädesföretag hon arbetar för, Jesper Orre. De har träffats i smyg i två månader och Emma är säker på att han är den rätte för henne. Men efter förlovningen försvinner Jesper Orre spårlöst och hemma hos honom hittas en kvinna död, mördad på ett grymt sätt.

 

Peter Lindgren vid Rikskriminalen, är den polis som utreder fallet på den mördade kvinnan, han är en introvert och ensam man. Han vill inte ha en relation och han vill inte ens ta ansvar för sin tonårige son, som bor hos sin mamma.

När det upptäcks att mordet verkar ha samma tillvägagångssätt som ett äldre olöst fall, kallas beteendevetaren Hanne Lagerling-Schön in. Hon har tidigare arbetat som konsult för utredningsgruppen, men slutat på grund av att hon börjat få demens.

 

I boken varvas kapitlen mellan Peter, Emma och Hannes berättelser, tiden innan mordet och efter. Emma berättar om hur hon växte upp med en alkoholiserad mamma och hur hon blev sexuellt utnyttjat av en lärare när hon gick i högskolan.

Det finns tre unga kvinnor som är anmälda försvunna, är det någon av dessa som är den som är mördad i Orres hus och vem har begått det bestialiska mordet?

 

En riktigt, riktigt spännande psykologisk thriller. Både karaktärer och miljöer är beskrivna realistiskt och med stor närvaro. Jag som föredrar psykologiska deckare framför vanliga pusseldeckare sträckläste boken. Det gjorde ingenting att den hade många sidor, för den var lättläst, men språket var för det inte torftigt. Camillla Grebe behärskar en estetisk berättarteknik som gör att storyn aldrig blir långtråkig. Hon beskriver på ett starkt sätt en traumatisk barndom med en missbrukande förälder och även hur det sätter sina spår när man blir sexuellt utnyttjad som barn. Hur stora konsekvenserna kan bli av upplevt sådana hemskheter. Har läst de böcker hon skrivit tillsammans med sin syster Åsa Träff, som alla varit spännande och intressanta böcker, men hon klarar sig även utmärkt på egen hand. Längtar redan till nästa bok kommer ut.

 

Kristina Simar

 

Författare: Mats Strandberg

Titel: Färjan

År: 2015

Antal sidor: 450

Förlag: Norstedts

Mats Strandberg: född 1976, började läsa Stephen King som tioåring och fick stressexem och mardrömmar. Där och då föddes kärleken till skräckgenren, som följt honom genom hela livet.

Tillsammans med Sara Bergmark Elfgren har han skrivit världssuccén Engelforstrilogin som består av Cirkeln, Eld och Nyckeln samt seriealbumet Berättelser från Engelfors (ett samarbete med tecknarna Kim W Andersson, Karl Johansson och Lina Neidestam).

Cirkeln blev nominerad till Augustpriset och trilogin hyllandes av en enig kritikerkår. 2015 gick filmatiseringen av Cirkeln upp på bio och fick strålande recensioner.

Källa: (Norstedts).

Utanför färjan Baltic Charisma väntar 1 200 förväntansfulla människor på att få kliva ombord för att tillbringa en tjugofyra timmars trevlig resa till Finland. En del för att festa, vissa reser med sina familjer för att koppla av, äta god mat och shoppa i Taxfreebutiken.

Vi träffar Marianne, en medelålders kvinna som äntligen tagit mod till sig att resa iväg ensam. Innan hon går på färjan träffar hon Göran, en man i sin egen ålder som ska resa med ”grabbgänget”. De får kontakt och Marianne bjuds till hans sällskap.

Kusinerna Abbe och Lo reser med Abbes föräldrar och Los mamma, de ska resa på en familjetripp. Partytjejerna Madde och Zandra, som är stammisar reser för att festa, och träffa killar. Carl som förut jobbat ombord, har beställt sviten åt sig och sin pojkvän Vincent. Carl har en överraskning som han ska berätta för Vincent.

Vi får möta en mängd ur personalen, som den avdankade schlagerstjärnan Dan Appelgren, som numera får nöja sig med att jobba i karaokebaren på Baltic Charisma.

Passagerna ser fram emot resan, medan personalen vet hur det kommer att urarta, med fylla, spyor, folk som har sex överallt och många är ganska trötta på sitt jobb ombord.

Vad ingen vet är att denna resa inte kommer att bli som någon av dem förväntat sig. Ombord finns ondskan, två passagerare som genom bett smider en fasansfull smitta, en smitta som sprider sig lika fort som rabies. Det blir kaos ombord, folk springer runt överallt för att undgå smittan, men den ökar med en fasansfull fart från människa till människa och till slut finns det ingen säker plats ombord för de som ännu inte blivit smittade. Frågan är om någon över huvud taget kommer undan utan att bli smittad?

 

Äntligen har Sverige fått en författare som kan skriva i Stephen Kings anda. De flesta som rest med en Finlandsfärja vet nog hur det går till ombord och det belyser Mats Strandberg på ett perfekt sätt. Många dricker sig så berusade så de inte hittar sina hytter, och de spyr överallt, unga som gamla. Här är nog även många otrogna, men det finns även de som reser för matens skull och för att få se vår fina skärgård. Men ingen har nog upplevt en sådan skräck som i denna bok. Det var en sträckläsare och skriven med mycket inlevelse och bra gestaltning av både karaktärer och miljöer. Jag har läst alla böcker Mats Strandberg skrivit och han bemästrar all genrer lika bra. En sak har han lyckats övertala mig och det är att inte jag kommer resa med någon Finlandsfärja igen. För så skrämd som jag blev av denna resa, det räcker för hela livet. Känner bara att de var en otrolig tur att jag inte var fysiskt närvarande, för då hade nog denna recension inte blivit av.

Kristina Simar

Författare: Mariette Lindstein

Titel: Sekten på Dimön

År: 2015

Antal sidor: 505

Förlag: Mörkersdottir förlag

ISBN: 9789175990651

Mariette Lindstein är född och uppvuxen i Halmstad. Som tjugoåring gick hon med i den kontroversiella Scientologkyrkan och arbetade under tjugofem års tid på alla nivåer i kyrkan inklusive toppen av hierarkin på dess högkvarter utanför Los Angeles.

Mariette flydde från Scientologkyrkan 2004 och har sedan dess arbetat som förskolelärare, fotograf och översättare. De senaste två åren har hon dock vigt sitt liv till att skriva och engagera sig i sektfrågor på heltid.

Sekten på Dimön är hennes debutroman och första delen i en trilogi om sekten ViaTerra.

Källa: (Mörkersdottir förlag).

 

Det här med sekter är någonting som alltid har intresserat mig. Varför går man med i en sekt? Vilka människor gör det? Från början hade jag den inställningen att det var vilsna och lättmanipulerade människor, med låg utbildning som sekterna lyckades locka. Men numera har jag insett att vem som helst kan dras med, bara budskapet är rätt för personen. Vilken samhällsklass, utbildning eller ålder har ingen betydelse. Däremot undrar jag fortfarande på vem som kan bli ledare för en sekt är? Hur tänker den personen, som vill dra med sig så många de kan? Manipulera dem att tro på saker, de aldrig upplevt förut? Ingen av ledarna för en sekt, vill erkänna att det är en sekt eller berätta syftet med varför de vill fånga människors intresse. Pengar är väl den största orsaken, tror jag. Hur kan man bli så manipulerad av någon och göra precis som hen vill? Det som finns i mitt huvud och som aldrig kommer att försvinna är: hur lyckades pastor Helge Fossmo i Knutbyförsamlingen övertala barnflickan Sara, att det var Gud som sms:ade henne och bad hennes skjuta Fossmos fru?

 

Mariette Lindsteins roman Sekten på Dimön, är en fiktiv berättelse om hur den karismatiske och manipulerande Franz Oswald åker runt i Sverige och föreläser om en New Age-rörelse, kallad ViaTerra. Rörelsen säger sig återställa frid och kroppens naturliga balans. Rörelsen tilltalar inte bara vanliga människor, utan även kändisar och makthavare i olika positioner.

 

Huvudkaraktären Sofia Bauman, får en dag höra att Franz Oswald har en föreläsning och hon åker dit med en väninna. Hon blir intresserad av det han berättar och bestämmer sig för att åka till Dimön, på ett besök som Franz Oswald anordnar. Där får hon och de andra besökarna genomgå ett antal märkliga teser, där egentligen ingenting är rätt eller fel. Lyssnar man bara på Franz Oswalds ord, så blir man lätt uppslukad. När det är dags för Sofia att återvända hem, får hon ett förslag av Franz Oswald, att om hon vill komma tillbaka så ska hon få iordningställa ett bibliotek, med dator där man kan söka efter böcker etc. Ett förslag som hon har svårt att tacka nej till. Hon åker hem och packar med sig det nödvändigaste, för att återvända till den gamla herrgården som rörelsen håller till i på Dimön.

 

Till en början fungerar allt bra, och Sofia blir vän med flera medlemmar. Men ju längre tiden går, desto mer hjärntvättade blir medlemmarna, de får bestraffningar av olika slag om de inte gör som Franz Oswald säger.

 

Men någonting inom Sofia säger att det inte är okej, det Oswald gör. Vissa saker är till och med olagliga. Hon börjar fundera på att fly, men hon kan inte berätta det för någon, det finns ingen hon egentligen kan lita på. Hon börjar panera sin flykt men hur ska hon bära sig åt …?

 

Du som läser mina recensioner vet att jag älskar när författaren skriver detaljerat om karaktärer och miljöer, och det har Mariette Lindstein verkligen lyckats med. Jag är betraktaren som står där osynlig på Dimön och ser vad som föregår, men kan inte ingripa. Hon skriver med stor inlevelse och att hon själv varit med i en sekt kan jag läsa av alla detaljer hon beskriver, kring hur man dras till en sekt, hur man blir hjärntvättad och inte kommer därifrån. En riktigt givande och spännande bok, som jag rekommenderar till alla. Den håller högt tempo, rakt igenom och det är svårt att lägga boken ifrån sig. Det är viktigt att veta hur det förhåller sig med en sekt, så man själv inte trillar dit. Nu väntar jag otålmodigt på nästa del i trilogin.

Kristina Simar

Författare: Anders de la Motte

Titel: MemoRandom

År: 2014

Antal sidor: 397

Förlag: Norstedts

Anders de la Motte, född 1971, är före detta polis och säkerhetschef. Han är en av de starkaste nya rösterna inom spänningsgenren och har skrivit den framgångsrika [geim]-trilogin, översatt till närmare trettio språk. År 2010 tilldelades han Svenska Deckarakademiens pris för årets debut. Källa: (Forum).

 

Huvudpersonen i denna roman är David Sarac, som är informationshanterare hos polisen i Stockholm. Han har precis kraschat med sin bil i Söderledstunneln, efter att fått en stroke och nu har han tappat minnet. Minns inte vad han jobbat med eller vem han kan lita på. Hela tiden dyker namnet Janus upp och David Sarac måste nu själv och med hjälp av andra försöka komma ihåg vem denne Janus är och vad det var han jobbade med innan bilolyckan.

 

Atif Kassab, en polis i Irak som förut bott i Sverige, men nu flyttat tillbaka till sitt hemland för att ta hand om sin sjuka mamma. När han får ett samtal från sin svägerska i Sverige att hans bror Adnan dött, bestämmer han sig att resa till Sverige direkt. Väl på plats upptäcker han att det är mycket som inte stämmer med broderns död, så han bestämmer sig för att stanna kvar för att reda upp det hela. Även han kommer i kontakt med namnet Janus.

 

Också högre makthavare i samhället verkar leta efter Janus. Vem är denne Janus? Ska cirkeln slutas och vem ska hitta honom? Ingen kan lita på någon, alla verkar ljuga för att rädda sitt eget skinn.

 

En spännande roman som går i ett rafflande tempo, det gäller att hålla reda på alla karaktärer och de tvära kasten mellan styckena. Spänningen triggas hela tiden upp, och jag själv tvekade många gånger vem jag skulle lita på, ibland kändes karaktärerna ärliga och hjälpsamma mot David Sarac för att i nästa stund kännas oärliga igen. Hur ärlig är egentligen David Sarac själv? Är hans minnesförlust verkligen som han påstår, eller använder han sig av den för att avslöja vem som är hans riktiga vänner. Det var min fråga rakt igenom. Lika bra och välskrivna som [geim]-trilogin. Nu ser jag fram emot att läsa nästa del i denna trilogi.

Kristina 

 

Författare: Faïza Guène

Titel: En riktig man gråter inte

Originaltitel: Un homme ça ne pleure pas

Översättning: Lotta Riad

År: 2015

Antal sidor: 213

Förlag: Norstedts

Faïza Guène är född 1985 och har sedan debuten med Kiffe kiffe imorgon, 2006 skrivit flera romaner, dramatik och stand up-manus. Hon arbetar för närvarande på en musikal.

Lotta Riad är översättare från franska och har bland annat översatt Ying Chen och Emmanuel Carriére. Hon arbetar även som EU-översättare i Luxemburg. Källa: (Norstedts).

Året är 2001 och det är det 11 september, hela världen är i chock efter terrorattacken mot World Trade Center. Men i Nice, Frankrike, hemma hos den algeriska familjen Chennoun är det en annan kris som gäller. Här är det mamman som bestämmer med hårda tag över sin familj, maken och de två döttrarna, Dounia och Mina och sonen Mourad, som är yngst i syskonskaran som drabbats av en stor kris. Det ärMourad som är berättarröst i romanen.

 

När familjen vill gifta bort Dounia rymmer hon iväg, hon är den självständiga i familjen och vill studera till advokat. Absolut inte gifta sig med någon hon inte själv valt, om hon nu vill gifta sig över huvud taget. Mina är dottern som går i moderns fotspår, lär sig laga mat och sköta hemmet. Hon gifter sig och får barn. Mourad studerar till lärare och ska nu resa till Paris för att bli lärarbehörig, genom att undervisa franska där.

Precis när Mourad ska resa, får hans pappa en stroke och hamnar på sjukhus. Men Mourad måste åka till Paris, så resten av familjen får ta hand om pappan. Innan Mourad reser, säger hans pappa till honom, att han gärna vill träffa sin äldsta dotter Dounia, innan han dör. Men henne har de inte hört något ifrån på över tio år och de kanske aldrig får kontakt med henne igen.

I Paris får Mourad bo hos sin kusin, Miloud, och hans sambo, den mycket äldre och väldigt rika Liliane. Han får träffa människor han aldrig annars skulle få göra hemma i Nice. Välbärgade och rika människor, som bjuder på speciella fester och liknande. Mourad får uppleva en helt annan värld än den han är van med.

 

Denna roman tyckte jag väldigt mycket om, språket och gestaltningen var suverän. Man får en bra inblick hur det är att vara invandrare i ett land med en helt annan kultur än den man är van med. Hur det är att vara analfabet, som föräldrarna i romanen är, i ett upplyst land som Frankrike. En mamma som anser att god mat är lösningen på alla problem, men även när det händer trevliga saker. Om en dotter som vill slå sig fri från de hårda traditionerna och reglerna som finns i Algeriet. Jag är förtjust i franska författare och deras sätt att skriva. Jag kommer att läsa mer av Faïza Guène, när jag får chans. Vill verkligen följa hennes författarskap. Rekommenderar verkligen boken för de som vill veta hur det är att vara invandrare i Frankrike.

Kristina

 

Författare: Carina Bergfeldt

Titel: Sju dagar kvar att leva

År: 2015

Antal sidor: 240 (med källhänvisningar)

Förlag: Norstedts

ISBN: 9789113066967

Carina Bergfeldt (f.1980) är reporter och kolumnist på Aftonbladet. 2012 debuterade hon som författare med kriminalromanen Fadersmord. Samma år tilldelades hon Stora Journalistpriset i kategorin Årets Berättare för sitt reportage ”Dagen vi aldrig glömmer” om massakern på Utøya. Sommaren 2013 tillbringade hon i USA och skrev den uppmärksammade artikelserien ”En vecka med döden”. Resan följdes upp sommaren 2014, vilket resulterade i Sju dagar kvar att leva. Källa: (Norstedts).

 

Den här intressanta reportageboken tar upp rättsystemet i Texas, USA. Texas är den delstat i USA som avrättar flest fångar. Författaren besökte Vaughn Ross, som suttit fängslad i tio år, nio månader och tio dagar för dubbelmord. Nu är det endast sju dagar kvar innan han ska avrättas, om inget annat beslutas, något som är mycket ovanligt i Texas. På sin resa träffar Carina Bergfeldt anhöriga till de som Vaughn Ross sägs ha mördat och de berättar sin story. Hon intervjuar fängelsechefen som berättar hur det går till när en intern ska avrättas. Hur han skriver ner deras sista ord och sitter bredvid och bevittnar när de får sin giftinjektion. Internerna får alltid säga några sista ord innan injektionen och det är viktigt att bevara deras ord. Bergfeldt träffar även fängelseprästen som internerna fått träffa flera gånger innan avrättningen sker och han berättar med stor inlevelse om vissa interner som han alltid kommer att minnas.

Samma dag som Vaughn Ross ska avrättas träffar Carina Bergfeldt honom igen, då väntar han på om det kommer något samtal som ska ändra beslutet om avrättningen.

 

En mycket intressant reportagebok om rättsystemet i USA. Jag har stort intresse i hur rättsystem fungerar i olika länder och ser ofta dokumentärer om otäcka brott. Carina Bergfeldt har ett språk som tilltalar mig. Hon skriver rakt på sak och har inte med onödiga detaljer som inte behövs i en sådan här bok. Intressant att läsa internernas berättelser om de brott de blivit straffade för. Även fängelsechefen- och fängelseprästens berättelser var mycket läsvärda. Tycker att jag fick en tankeställare om huruvida dödsstraff dödstraff ska förekomma eller inte. I USA går många rättsfall på indicier och vittnesmål och ofta finns det ingen riktig bevisning som DNA. Många vidhåller sin oskuld ända in i det sista, då undrar jag hur många som kan vara oskyldiga till det brott de är dömda för? Om det är så, är det en avrättning som inte borde skett. Ja, man kan diskutera detta i en oändlighet. En riktig bra bok och jag kommer att läsa fler böcker av Carina Bergfeldt.

 

Kristina

 

Författare: Katerina Janouch

Titel: Barfotaflickan

Antal sidor: 454

År: 2015

Förlag: Piratförlaget

ISBN: 9789164204332

Katerina Janouch slog igenom stort med romanen Anhörig och har sedan dess utkommit med en rad populära och kritikerrosade böcker för både vuxna och barn. Hon är en av Sveriges mest kända experter på relationer och samlevnad och har skrivit en bok i ämnet. Med böckerna om Cecilia Lund har hon vunnit många trogna läsare tack vare sina skildringar av kvinnors liv och vardagens dramatik. Källa: (Piratförlaget).

 

Äntligen har den åttonde delen om barnmorska Cecilia Lund kommit ut. I denna bok har Cecilia flyttat från sin syster Susanna till egen lägenhet i en förort. Hon har kommit över skilsmässan från John och numera kan de prata med varandra när det gäller barnen, men de är inte alltid överens om hur barnen ska uppfostras. John tycker inte att Cecilia alltid tar sitt ansvar när det gäller barnen. Cecilia har fyllt fyrtio år och fått ett nytt jobb på en exklusiv förlossningsklinik i city. Hon och John har barnen varannan vecka.

 

Som vanligt tar Katerina Janouch upp samhällsproblem som ligger i tiden. Denna gång är det rumänska tiggares situation hon belyser. Hon tar upp hur olika människor tänker och tycker om detta problem, som tydligen är ett svårlöst fall. Givetvis händer det något som har med tiggare att göra som Cecilia inte kan låta bli att engagera sig i. Som vanligt tar hon ut sina gränser för hårt och hamnar i farliga situationer, med fara för sitt eget liv.

 

Inom familjen händer det också en hel del, både av positiv och negativ sorti.

 

Som vanligt är del åtta av serien om barnmorskan Cecilia Lund helt underbar. Kanske ett snäpp bättre än Blodsystrar, enligt mig. Katerina Janouch kan verkligen fånga läsarna med sitt språk, gestaltningar och kvinnliga situationer man känner igen sig i. Hur svårt det kan vara att vara den perfekta mamman. Att man ofta får dåligt samvete om man någon gång sätter sig själv i första hand framför barnen. Att man som kvinna också vill känna kärlek och åtrå till en man och inte bara fokusera på barnen. Hur fel det kan bli och hur jobbigt det är att få hårda ord från sina barn och andra familjemedlemmar. Tankar på hur man ses som medmänniska. Att vara som Cecilia Lund, som lägger sin näsa i blöt, får medverka i olika tv-program, har en egen sida i sin mammas tidning, är någonting som väcker avundsjuka hos vissa. Nu blir det ett år av längtan till nästa bok, får väl härda ut.

 

Kristina   

 

Författare: Alessandro D’Avenia

Titel: Vit som mjölk, röd som blod

Originaltitel: Bianca come il latte, rossa come il sangue

Översättning: Helena Monti

Antal sidor: 255

År: 2015

Förlag: Contempo

ISBN: 9789198122558

Alessandro D’Avenia är född 1977 i Palermo och arbetar som roman- och manusförfattare. Vit som mjölk, röd som blod är hans första roman och en internationell succé som översatts till över 20 språk och sålt i närmare 1 miljon ex. En fängslande roman om att växa upp och dramat när ung kärlek tvingas konfrontera döden. Källa: (Contempo).

Romanen handlar om Leo som är sexton år och går sista året i gymnasiet. Han spelar fotboll och är som tonåringar i allmänhet. Han är vän med Silvia som gärna hjälper Leo med läxorna, men han känner bara vänskap för henne. Kärleken finner han hos den vackra Beatrice, flickan med det långa röda håret och gröna ögonen. Men hon verkar inte se honom. Han ber Silvia om hennes mobilnummer och börjar skicka sms om sitt intresse för henne, men några svar får han aldrig. En dag får de en vikarie i filosofi som Leo tycker är märklig, men ju mer han lär känna honom ju mer tycker han om honom och de citat han delar med sig. När så Beatrice en dag inte dyker upp i skolan blir Leo upprörd, kanske hon har blivit förkyld? tänker han. Tyvärr är det värre än så. Beatrice har fått leukemi och behöver nytt blod. Leo vill gärna ge henne av sitt blod, men först måste man se om det passar. När det visar sig att det gör det, får han som minderårig inte ge blod utan föräldrarnas tillåtelse. Han pratar med dem och han får tillåtelse av sin far. Nu när han gett hennes sitt blod, måste hon bara bli bra, tänker Leo. Under Beatrices sjukdomstid får han tröst och många goda råd av filosofiläraren som kallas Drömmaren.  Han hjälper Leo att öppna sina ögon, ifrågasätta saker och fundera på var han hör hemma och även våga uppsöka sina drömmar. I och med Beatrices sjukdom får Leo helt plötsligt bli vuxen i sitt sätt att tänka.

 

Jag vet inte när en roman berörde mig så mycket som denna. Jag log, skrattade men mest grät jag. Den var så intensiv i sin handling och gestaltningarna om karaktärerna och deras sätt att bete sig i den svåra situation när det gäller Beatrice sjukdom var utomordentlig. Beskrivningen om hur Beatrice blir sjuk och hur hennes sjukdom fortskrider var bra beskrivet, men samtidigt väldigt sårbart. En ung flicka som får leukemi och den fina kille Leo som inget annat vill än att hon ska bli frisk och detta genom att ge henne av sitt blod är så fin tänkt. Denna roman kommer jag alltid ha i mitt minne, rekommendera andra att läsa och alldeles säkert så kommer jag om några år läsa om den. Hoppas att Alessandro D’Avenia snart kommer med en ny roman. Helt klart den bästa roman jag läst på länge.

Kristina

Författare: Heléne Lööw

Titel: Nazismen i Sverige 2000-2014

Antal sidor: 287 (med noter, källhänvisningar och litteraturhänvisningar)

År: 2015

Förlag: Ordfront

ISBN: 9789170378188

Heléne Lööw har tidigare gett ut böckerna Hakkorset och Wasakärven: en studie av nationalsocialismen i Sverige 1924-1950, Nazismen i Sverige 1980-1999 och Brunt! Hon är filosofie doktor i historia och har varit överintendent och chef för Forum för Levande historia. Nu forskar hon uteslutande på nazistiska och nationalistiska rörelser. Källa: (Ordfront).

 

Historikern Heléne Lööw är Sveriges främsta expert på inhemsk nazism. Hennes nya bok om nazism är mycket välarbetad. Heléne Lööw har under många år grävt i arkiv och antagligen läst flera tusentals sidor källmaterial från svenska nazistiska organisationer under hela 1900-talet. Den nya boken är hennes fjärde historiska översikt över nazism i Sverige.

Mycket av boken ägnas åt personhistoria och olika främlingsfientliga partier och deras ledare under åren. Medlemmar i olika små nazistiska rörelser som kan liknas vid sekter som kämpar mot varandra. De splittras ofta, men skapar snart nya grupper och prövar hela tiden nya strategier för att nå ut med sitt politiska hat. Under 1930-1940-talet var det vanligt att ställa sig på ett lastbilsflak och förmedla sina åsikter, gärna på landsbygden. Ofta lockade man människor dit med att låta någon först spela, sjunga eller berätta historier och när det kommit tillräckligt med folk började någon från en främlingsfientlig grupp att förmedlade sina åsikter. Alltid lyckades de få med sig nya anhängare genom att göra på det viset. Man kunde också dela ut flygblad. Intressant att veta att det redan på 1930-talet fanns så mycket fördomar och främlingsfientlighet. Under 1940-talet och andra världskriget var det judar som var utsatt och hatade. I vit makt-världen sågs/ses inte bara judar, invandrare, kriminella och homosexuella med blida ögon. På 1980-talet var det vanligt att nynazister tågade med fanor och hade de hade kängor med stålhätta. De tågade ofta till ett monument, till exempel Karl XII:s staty i Stockholm var en vanlig mötesplats. Under 1990-talet kom internet med sina sociala medier och budskapen från olika främlingsorganisationer blev mer utbredd och nådde nu hela Sverige via olika Facebooksidor, Twitter etc. Man behövde inte längre fara riket runt och förmedla sina åsikter, det kunde man göra hemifrån. Heléne Lööw menar att de extrema ideologierna som fascism, islamism, nazism och vänsterextremism går omlott med varandra.

 

Detta var en mycket intressant och givande faktabok om nazismen i Sverige. Från 1980-talet och framåt är det många händelser som jag känner igen. Att en skinhead blev mördad på 1980-talet, minns jag väl. Bråket i Salem, nazisttågen i Stockholm, kravellerna i Kärrtorp och Svenskarnas parti som tågade genom Jönköping, där jag själv bor. Kyrkklockan i Sofiakyrkan ringde och motdemonstranter samlades där. Däremot hade jag inte klart för mig hur det var på 1930-1940-talet, att det redan då fanns främlingsfientlighet i den grad som författaren skriver om förvånade mig lite. Boken är akademisk skriven och innehåller många olika begrepp, förkortningar på olika partier och kan vara svårläst för de som inte är bevandrad med det språket. Jag själv kommer att läsa hennes andra böcker, som jag tyvärr har missat att läsa och främlingsfientlighet lär tyvärr inte försvinna, så jag hoppas Heléne Lööw skriver fler liknande böcker.

 

Kristina

 

Författare: Haruki Murakami

Titel: Män utan kvinnor (noveller)

Originaltitel: Onna no inai otokotachi

Översättare: Eiko & Yukiko Duke

Antal sidor: 263

År: 2015

Förlag: Norstedts

ISBN: 9789113066561

Haruki Murakami, född 1949 i Kyoto och sedan flera år bosatt i Tokyo, är en av dagens mest omtalade och hyllade författare. Genom att förena popkulturen med en egensinnig realism har han med sina romaner och novellsamlingar väckt stor uppmärksamhet och fått hängivna läsare världen över. Bara i Japan har hans senaste romaner – trilogin 1Q84 och Den färglöse herr Tazaki – sålt i över en miljon exemplar var på några få dagar. Källa: (Norstedts).

 

Denna novellsamling Män utan kvinnor är den senaste av Murakami som kommit ut på svenska. Alla noveller berättar om olika relationer mellan kvinnor och män. Jag tyckte om novellen som handlar om en skådespelare som anställer en kvinnlig chaufför, i början pratar de inte särskilt mycket med varandra, men sakta öppnar de sig för varandra och skådespelaren anförtror sig sina innersta hemligheter för henne och även hon berättar mer om sig själv. Yesterday handlar om vänskap mellan två män som studerat på samma universitet, den ena mannen vill inte studera, han vet egentligen inte vad han vill med sitt liv. Han har varit tillsammans med samma tjej i många år. En dag frågar han sin vän om inte han kan dejta hans tjej, varför han vill det och om hans märkliga beteende får du läsa om själv. Samsa in love, bygger på Franz Kafkas Förvandlingen, den beskriver hur en man en dag vaknar upp och det enda han vet är att han heter Gregor Samsa, en mycket bisarr story.

 

Som vanligt så njuter jag av vartenda ord när jag läser Haruki Murakamis böcker. Har inte läst riktigt alla som är utkomna på svenska, men snart har jag det. Hela hans sätt att skriva är så estetiskt och alla berättelserna känns väldigt västerländska. Det är ingen skillnad på hur japaner sina liv. Det beror nog endast på fördomar att de skulle vara olika oss i väst när det gäller känsloliv. Murakami gestaltar känslor, karaktärer och miljöer på ett utomordentligt sätt. Jag kommer att läsa alla hans böcker som ges ut på svenska, för han är en av mina absoluta favoritförfattare.

 

Kristina

 

 

Författare: Sandro Veronesi

Titel: Det förflutnas kraft

Originaltitel: La forza del passato

Översättning: Malin Emitslöf

År: 2014

Antal sidor: 256

Förlag: Contempo

ISBN: 0789198122541

Sandro Veronesi föddes i Florens 1959. Hans första roman gavs ut 1988, och idag räknas Veronesi som en av de viktigaste verksamma författarna. Förutom romaner har han skrivit en mängd noveller, fackböcker, essäer och artiklar. För Det förflutnas kraft belönades Veronesi med de litterära priserna Premio Campiello och Premio Viareggio-Repaci. Romanen är översatt till 16 språk och hans andra roman kommer att översättas till svenska, efter Stilla kaos. Källa: (Contempo, 2013).

 

Sandro Veronesi har en styrka i sitt författarskap genom att skriva spännande psykologiska händelser och att han skriver i jag-form gör att hans romaner får mer närvaro. Jag tyckte mycket om hans förra roman Stilla kaos och den sitter kvar i mitt minne än, även om det är flera år sedan jag läste den.  Vissa böcker glömmer jag däremot så fort jag läst sista raden. Jag kommer även att minnas Det förflutnas kraft länge länge.

Gianni Orzan är lyckligt gift, har en åttaårig son som han är stolt över och han lever ett bra liv. Han är en lovande barnboksförfattare och vardagen lunkar på som i de flesta familjer. Visserligen har Giannis Orzans far precis dött och det är en jobbig process att ta sig igenom. Så en kväll när han väntar på taxi, möter han på en märklig man som insisterar på att Giannis pappa varit en rysk KGB-spion som dödat en italienare och stulit hans identitet för att kunna fly från Ryssland. Gianni vill absolut inte lyssna på mannen, men mannen söker upp Gianni hela tiden för att övertyga hur det ligger till. Han måste nu konfrontera sitt förflutna och tänka på hur hans far betett sig under alla år. Han har aldrig misstänkt att hans far haft ett hemligt förflutet, så vad är sant? Nu är det även försent att be fadern om en förklaring. Mannen berättar att han besökt Giannis far på sjukhuset dagarna innan han dog. Men Gianni är väldigt misstänksam, samtidigt som han även är nyfiken. Han tycker att det är obehagligt att mannen dyker upp lite då och då, så han skickar iväg sin fru och son till en annan stad tills han löst det hela. Men som om det inte räcker med bekymmer för Gianni. En dag får han ett brev från sin hustru med ett innehåll han aldrig hade väntat sig …

 

Som alltid skriver Sandro Veronesi med stor inlevelse, han skriver alltid i jag-form. I denna bok utifrån Gianni Orzans sätt att se på de olika händelserna. Han ställer egna frågor som han själv även försöker få svar på. Han är inte den bästa gestaltaren, men det gör ingenting, jag behöver inte veta exakt hur karaktärerna och miljöerna ser ut i hans berättelser. Det är så mycket runt omkring som säger det mesta jag behöver veta. Härligt att läsa hur folk far fram på Vespor, så typiskt italienskt och bilar som kör hej vilt på vägarna. Det kan jag se framför mig. Det var en tragisk roman, precis som Stilla kaos. Huvudkaraktären hamnar både i den romanen och även i denna i en ovanlig och jobbig situation som ingen annan än de själva kan lösa. Hoppas snart att få läsa en ny roman av Sandro Veronesi. Jag gillar italienska författare och särskilt Sandro Veronesi.

 

Eftersom jag läst Sandro Veronesis Stilla kaos och även recenserat den under 2013, lägger jag in den här också.

 

Författare: Sandro Veronesi

Titel: Stilla kaos

Originaltitel: Caos calmo

Översättare: Louise Kahan

Antal sidor: 442

Förlag: Contempo

År: 2013

ISBN: 9789185477197

Sandro Veronesi är född 1959 i Prato, Toscana. Hans första roman gavs ut 1988, och i dag räknas Veronesi som en av de viktigaste verksamma italienska författarna. Förutom sju romaner har han skrivit en mängd noveller, fackböcker essäer och artiklar. Källa: (Contempo förlag).

I samma ögonblick som Pietro och hans bror Carlos befinner sig vid havet och räddar två kvinnor från att drunkna, dör hans egen hustru, Laura, av pulsåderbråck. När bröderna kommer tillbaka till stugan ser de ambulansen och att de bär bort den döda Laura. Pietro blir nu ensam med sin tioåriga dotter Claudia, som är hans allt. När skolan börjar igen efter sommarlovet bestämmer sig Pietro för att stanna i sin bil utanför skolan varje dag för att vänta tills Claudia slutar. Han kontaktar sitt jobb och säger att han jobbar från bilen.

Snart börjar hans högre chefer, andra anställda, vänner och anhöriga dyka upp. Han gör även nya bekantskaper som tillfredsställer hans dagar. Här tänker han stanna, men en dag säger Claudia något till honom som gör att han äntligen vaknar upp.

Romanen är skriven i presens med flera tillbakablickar. Den är välskriven och med typisk italiensk känsla. Kvinnosynen och synen på otrohet är också typisk italiensk. Romanen kan ibland kännas lite rörig eftersom det är så många olika karaktärer som passerar, men inte så det gör någon större inverkan på själva handlingen, som är mycket givande och tänkvärd. Gestaltningar av karaktärer och miljöer är bra och den väcker många tankar. En utmärkt titel: Stilla kaos! För det är precis vad den handlar om.

Kristina

 

Författare: Åsa Lantz

Titel: Vår man i Shanghai

År: 2011

Antal sidor: 600 (inbunden)

Förlag: Albert Bonniers förlag)

ISBN: 9789100126407

Åsa Lantz är född och uppvuxen utanför Borås 1966 och bor numera i Göteborg. Hon har tidigare skrivit de uppmärksammade romanerna Skrud (1966) och Splitta nota (2000) och är också verksam som journalist och som dramatiker för film och tv. Ett brinnande samhällsengagemang ligger till grund för Åsa Lantz berättelser. Hon skriver om orättvisor i samhället och sätter ofta strålkastarljuset på verkliga händelser. Hennes romanserie som börjar med Vart tog den lilla söta flickan vägen (2010) har rönt stort internationellt intresse och kommer ut i Danmark, Norge, Finland, Färöarna, Estland, Polen, Ryssland och Italien. Källa: (Albert Bonniers förlag).

 

Efter att tv-reportern Isa Montgomery i många år levt som lyxhustru och blivit försörjd av sin make, har hon ett scoop på gång. Hemlösa svenska män från Göteborg reser med jämna mellanrum till Shanghai. Vad beror det på? Nu vill Isa tillbaka till rampljuset igen och när hon träffar på Törnrosa som tillsammans med sin man Henning är hemlösa. Henning har rest till Shanghai, men är nu försvunnen. Törnrosa visar Isa Montgomery makabra filmklipp som tyder på att Henning utsätts för tortyr.

 

Av en slump får regissören Viggo ett uppdrag av den rike välgöraren Sun att sätta upp en teaterpjäs i Shanghai. Gästlistan till föreställningen är märklig och många framstående människor är inbjuda, så även Isa Montgomery. Egentligen vill inte isa resa till Shanghai, men när Törnrosas dotter också försvinner och spåren leder mot Shanghai, känner Isa att hon måste resa och ta reda vad som är på gång.

 

En mycket spännande nagelbitare och även om den innehåller 600 sidor gick den fort att läsa, det hände hela tiden någonting spännande, så det var bara att fortsätta att läsa. Vissa parallellhandlingar är kompetent inlagda, handlingar som leder till den förträffliga upplösningen. Språket är lättläst, men karaktärerna är tyvärr lite ytliga, där hade jag gärna velat komma just huvudkaraktärerna mer in på livet och veta hur de tänkte inom sig. Men som sagt en mycket spännande kriminalroman.

 

Kristina

 

 

 

 

 

 

Bokrecensioner 2014-2015

Författare: Karolina Ramqvist

Titel: Den vita staden

År: 2015

Antal sidor: 176

Förlag: Norstedts

ISBN: 9789113064338

Karolina Ramqvist, född 1976. Hennes första bok När svenska pojkar började dansa utkom 1997. Sedan dess har hon givit ut flera romaner, publicerat noveller, essäer, och kritik, varit chefredaktör för tidskriften Arena och medarbetare i DN. Hennes senaste bok Alltings början (2012) blev en stor läsar- och kritikerframgång. Den vita staden är en fristående fortsättning på Flickvännen (2009) som nominerades till Sveriges Radios romanpris och fick VI:s litteraturpris och dramatiseras för Stockholms stadsteater under 2015. Karolina Ramqvist debuterade som manusförfattare 2014 med den internationellt prisbelönta kortfilmen Cupcake. Källa: (Nordstedts).

Även om Den vita stranden är en fristående fortsättning på Flickvännen, tycker jag att man bör läsa den först. Detta för att förstå den situation som Karin hamnat i nu. Karin har levt ett bra liv med den kriminelle John, de har ett stort fint hus, Karin fick vad hon ville, märkeskläder, resor och häftiga bilar. Hennes väninnor var också flickvänner till kriminella män. Nu är inte John längre med i bilden, utan Karin är ensam med sin lilla baby som heter Dream. Huset har hon kvar och hon försöker sälja sina märkeskläder och väskor för att få in pengar. Skattemyndigheten har skönstaxerat henne, eftersom hon har dyra prylar, fin bil och hus, men aldrig deklarerat för någon inkomst. Allt har John köpt för pengar han tjänat på kriminella tjänster. Nu knackar Kronofogdemyndigheten på dörren och vill sälja huset. Karin försöker desperat vända sig till sin väninna Therese, men där får hon inte mycket hjälp. Therese bor fortfarande tillsammans med Alex, en av Johns gamla vänner. Karin försöker desperat att få någon som kan hjälpa henne, men nu när hon inte har John vid sin sida är hennes före detta vänner inte särskilt intresserade av att hjälpa henne.

Jag har läst allt av Karolina Ramqvist och hon är en av mina favoritförfattare. Jag tycker om hennes upplägg och språk. Att man ofta måste läsa mellan raderna för att bilda sig en egen uppfattning, tycker jag mycket om. Hon skriver ofta om starka kvinnor och även i Den vita staden försöker Karin att klara sig på egen hand så gott hon kan. Hon beskriver Karins situation så jag känner både medkänsla och lite frustration med henne. Hade hon verkligen trott att hon skulle kunna leva ett gott liv med en kriminell man i all framtid? Det gick snabbt att läsa boken, hade svårt att lägga den ifrån mig den. Ja, det är en bok som jag kan rekommendera, särskilt till kvinnor, kanske helst för kvinnor som lever eller levt i samma situation som Karin med en kriminell man.

Kristina

 

 

 

 

Författare: Kristofer Ahlström

Titel: Bara någon att straffa

År: 2011

Antal sidor: 266

Förlag: Forum

ISBN: 9789137136677

Kristofer Ahlström är frilansjournalist och medverkar regelbundet i tidningar som Aftonbladet, Residence, Café och Modern Psykologi. Han är uppvuxen på Gotland, men bor numera i Stockholm. Bara någon att straffa är hans debutroman. Källa: (Forum).

Berättarjaget är en ung man som kommer från Stockholm med färjan till Gotland och Fårö, för att begrava sin mamma som tagit livet av sig. Vem berättarjaget är och vad han gjort i Stockholm får man aldrig veta. Berättelsen utspelar sig under tre sommarveckor och under den tiden ska mannen och hans bäste vän, Jonas, tömma och städa mammans hus innan de nya ägarna tar vid. Minnen från barndomen och modern är hela tiden i mannens minne. De två vännerna vandrar omkring på Fårö och olikheterna mellan hans barndom och nutiden är stora. De som bor kvar är numera gamla och de orkar inte göra något mot turister som vill köpa hus där för bostadspriserna och markpriserna rusar i höjden. Mannen känner frustration både över sin mors tragiska död och öns stora förändringar.

En välskriven samtidsroman av debutanten, Kristofer Ahlström, blandad med både härliga och ibland även något långsökta metaforer. Storyn var något ojämn skriven, ibland blev den väldigt långtråkig och jag var tvungen att lägga den åt sidan i några dagar, för att sedan sträckläsa flera kapitel. Jag hade gärna velat veta vem berättarjaget var och vad han gjort i Stockholm. Det gjorde mannen så anonym. Men på det hela tycker jag att författaren ändå lyckats bra med sin debutroman och jag ger gärna Ahlström en ny chans.

Kristina 

 

 

 

Författare: Stephen King

Titel: Carrie

Originaltitel: Carrie

 

Svensk översättning: Bo G A Ericsson

År: 1980

Antal sidor: 246 (pocket)

Förlag: Bra Böcker

ISBN: 9789170029875

Stephen King föddes 1947 i Portland, Maine. Han har utgivit 52 romaner och hans böcker har sålts i över 350 miljoner exemplar världen över. King kategoriserades tidigt som skräckförfattare, men nådde snabbt ut till en betydligt större läsekrets och betraktas idag som en av vår tids största amerikanska berättare. Hans författarskap belönades med National Book Award, en av USA:s mest prestigefyllda litterära utmärkelser. Källa: (Bra Böcker).

Carrie är en King-klassiker i nyutgåva. Den handlar om den 17 åriga flickan Carrie, som bor isolerat med sin djupt religiösa mor.

Carrie är klumpig på gymnastiken, har konstiga kläder och har svårt att förstå skämt. Hon har därför mobbats under hela sin skoltid. Men ingen vet att Carrie besitter onaturliga krafter, där hon kan få speglar att spricka och dörrar att låsa sig. Hennes mor anser att Carries förmåga är en synd och att hennes krafter kommer från Djävulen. När Carrie utsätts för ett brutalt skämt kan hon inte längre hålla tillbaka sina krafter. Hon släpper ut dem full ut och resultatet blir katastrofalt.

Jag har sett filmen och andra Stephen King-filmer, men inte läst några av hans böcker innan. Men när denna plötsligt kom oväntat i brevlådan som recensionsexemplar, ville jag givetvis läsa den. Detta är en roman om utanförskap, Carrie har det jobbigt hemma med sin djupt religiösa mor och i skolan har hon inga vänner. Det var en obehaglig läsning och jag sträckläste den faktiskt. Filmerna som är baserad på Kings böcker är alla mycket spännande och obehagliga att se och jag föredrar att även i fortsättningsvis se hans böcker och andra skräckfilmer på film.

Kristina 

 

Författare: Beate Grimsrud

Titel: Evighetsbarnen

År: 2015

Antal sidor: 389

Förlag: Albert Bonniers

ISBN: 9789100141158

Beate Grimsrud har givit ut en novellsamling och fem romaner. Hon har också skrivit barnböcker och dramatik och gjort flera filmer. Barndomsskildringen Jag smyger förbi en yxa (1999) blev en stor framgång och nominerades bl.a. till Nordiska rådets litteraturpris. Hennes senaste roman En dåre fri (2010) nominerades till Nordiska rådets litteraturpris av både Norge och Sverige, och erhöll en mängd andra priser, däribland Sveriges Radios Romanpris, Kritikerpriset i Norge och Svenska Akademiens Doblougska pris. Romanen är hittills översatt till mer än tio språk. Källa: (Albert Bonniers förlag).

 

I Beate Grimsruds nya roman Evighetsbarnen, får vi möta några vilsna själar, André, Siri, Tomas och Louise. Alla är ensamma på sitt sätt, men söker efter sällskap.  Alla bor på Söder i Stockholm. Siri har precis kommit hem från en resa i Indien och är helt säker på att hon är gravid, men läkarna hittar inget foster. André är anestesisjuksköterska och han bor med sin katt Kassandra, Louise är Siris amerikanska väninna som är sminkös och skär sig i armarna. Tomas är sjukhusfotograf på samma sjukhus som André jobbar på. De brukar hänga med varandra på fritiden ibland, tittar på fotboll och diskuterar resor. Resor som det egentligen är André som vill göra. Sedan får vi möta den äldre damen som går omkring med ett tomt, rött hundkoppel och ropar på sin hund Bosse. Beate Grimsrud tar även upp problemet med tiggare och hur en ung kille blir knivskuren. Typiska samhällsproblem i dagens Sverige.

 

Jag älskade denna roman lika mycket som Grimsruds förra En dåre fri, hennes språk är outstanding, så vackert med tydliga gestaltningar. Ibland dyker det upp några underfundiga skämt, så jag får skratta mellan de mest dystra händelserna i romanen. Jag tyckte mycket om att läsa om André och hans katt Kassandra, för det påminner mig mycket om mig själv och min katt. Det är henne jag bor med och som jag delar min vardag med och pratar med. Jag tror många lever som dessa karaktärer, ensamma och söker efter vänskap som kan vara svår att finna när man är vuxen. De flesta har familj och vänner inom familjekretsen. Där har man som ensamstående inte mycket att hämta. Det finns helt enkelt inte plats om man inte lever i par. Romanens budskap är tydlig och den skrämmer mig något. Jag vill inte bli ensam som dessa karaktärer. Det är en mycket tänkvärd roman som jag tycker många ska läsa.  Nu får jag tåligt vänta tills Beate Grimsrud kommer med en ny bok.

  

 

Kristina